Solen sken.
Det var varmt.
Vi tog en promenad genom den vackra lummiga staden.
Det här hade kunnat vara början till en riktigt bra roman känner jag ...
Men så är inte fallet.
Jag gick in i en slags bunker och slet av mig tröjan. Svettig som jag brukar vara, stod jag och studerade min blus jag hade haft på mig och de blöta svettringarna. Hur fan kan man svettas så mycket som jag gör?
Brösten var i alla fall väldigt bara och det kändes lite dumt att stå där i något slags litet rum mellan två olika utrymmen- med ett par tights uppdragna till naveln och ingenting mer ... jo, två hängande bröst såklart- som skulle in i datasystemets registrering. Har jag knölar i brösten eller inte? Ser allting bra ut?
Men det kändes väldigt bra efter att personen som öppnade den andra dörren och pratade med mig, tittade mig i ögonen och ingen annanstans- när hon skulle trycka in brösten i mammografen, som jag kallade den för. Känslan efteråt var också bra- att det blev gjort och att vi gick in och åt thai-mat vid närliggande thaikrog. Ja nu låter det som om jag och personalen på mammografin gjorde detta - gick och åt tillsammans, men nej- såna bundisar blev vi inte- även om jag lämnade mitt telefonnummer.
Och så började det regna sedan såklart- men det var efter att jag fick uppenbarelsen om hur det är att se ljuset i tunneln ...
Visst blev det ett häftigt kort?! Lite spooky sådär. Kanske ett tecken på det jag ska på ikväll?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar