Nu längtar jag efter att flytta. Ja det och att åka till Thailand. Det är mest det jag ser fram emot nu faktiskt.

Barnen och jag tog en promenad till torget och det var mer än vi som var där. Svetten rann och jag ville bara göra det vi skulle göra för att snabbt komma därifrån. Så kom jag med förslaget att gå in på pizzerian och äta, konstigt- jag om någon vet ju att det inte går med ena sonen, men jag ville så gärna försöka.

Dumt val av dag, men han gick med på det... mycket folk och vi fick vänta i 10 minuter innan vi fick ett bord. Han slog sig ner innan de andra som skulle lämna ens hade gått och tantens käpp fastnade i sonens ficka och drog ner duken med servetter och bestick. Sedan hängde han över den ena karmen där andra satt och åt och var allmänt störig. Han ville inte längre vara där, var inte hungrig och ville inte ta av sig sin keps. Ont i magen hade han också och skulle inte ha något att äta. Människorna bredvid satt och log och tyckte det var roligt att höra vår konversation. Son nr 2 ville också vi skulle gå, han blev irriterad och såg direkt mönstret som brukar följa... och jag höll med, jag visste plötsligt också att det skulle bli som vanligt, så vi tog på oss igen och reste oss upp och gick. Jag såg i ögonvrån att personerna bredvid tittade och jag hade lust att be dom fortsätta äta sin mat istället för att glo och flina som två fula kioskmongos ... men höll mig ...

Ingenting fick vi gjort. Men nu är vi hemma igen. Tredje advent!