Torgskräck

H-vete! Jag bet av en bit på tanden som jag precis har varit och lagat. Nu känns det riktigt obehagligt och jag vågar knappt äta.

Jag var på torget igår. Ja, inte bara där förresten... men bland annat. Nu efter alla utbyggnader och ombyggnader så har parkeringsdäcket verkligen fyllt sin funktion. Men grejen är den att med alla rondeller så tar allting väldigt lång tid ... folk i juletid är desperata, så även igår. Jag kom till slut in i själva parkeringsbyggnaden och väntade ut tiden tills jag äntligen fick en plats...

... inne på torget är det folkmyller och jag vet knappt vad jag ska ha längre. Hittar i stort sett ingenting av det jag är ute efter och vänder hemåt igen. Jag glömmer plötsligt av att jag har en bil ståendes parkerad i däcket och går mot spårvagnen, hoppar på i bara farten och det är när jag tittar mot torget och precis har lämnat, som jag kommer på att jag faktiskt har en bil som är parkerad där. Hoppar av vid nästa hållplats och jag börjar känna av en inre stress som jag inte haft på länge.

Inne i parkeringshuset åker en bil förbi och jag hejar, vinkar igenkännande. För det var väl någon jag kände? Han tittade undrande men nickade mot mig ju... Ja, han var mycket välkänd kom jag på efter några minuters betänketid. Det var ju för sjuttan Peter Swartling !!!