Bakgrund

torsdag 30 augusti 2012

Ormar som slingrar sig trots sin stelhet

När jag var liten hade vi ett akvarie med vandrande pinnar i klassrummet. Jag var 8 år och minns att jag på något sätt råkade stöta emot detta, när jag jagade en kille i klassen och hela akvariet flög i golvet.
Herregud vad rädd och ledsen jag blev. Jag var rätt orolig som barn och att se dessa pinnar som jag i mina ögon jämförde lite grann med ormar -blev skiträdd. Flera stelopererade vegetariska ormar sprang omkring på golvet och jag trodde jag skulle sluta andas just då.

Att vara orolig som barn och att aldrig känna att man gör rätt, att aldrig vara nöjd med sig själv- ger samtidigt en dålig självkänsla.

Idag vet jag lite bättre, vad som är rätt och fel och att jag är lika mycket värd som alla andra.
(I vissa fall ;)

Jag kan t ex gå rakryggad med högburet huvud- medans andra måste böja ner sitt huvud eller vänder på det, där är skillnaden mellan folk och fä. Att inte våga möta eller konfrontera visar på feghet och en rädsla av konflikt och att de dessutom visar på att inte se sina egna svagheter. Nä, det är pinsamt och patetiskt och det säger en hel del.
Jag ler och är så glad att veta vilka dom är- dom där stelopererade ormarna.

3 kommentarer:

  1. Hahaha....stelopererade ormar, hahaha vad bra sagt :))

    SvaraRadera
  2. Dom är ormar som slingrar sig mår bättre av att trycka ner andra bara för att dom mår dåligt själva. Fy fan för dom

    SvaraRadera