Idag har jag fått harmoni av att ha tillbringat en stund i kyrkan. Ett informationsmöte om konfirmation i samband med söndagens gudstjänst och jag måste säga att jag trivdes där. Det känns inte som att det är någon stress där inne alls. Ja, det var ju lite konstiga tankar som slog mig då och då, som om jag ville skoja till det... men med tanke på att jag kände mig som häxan surtant och bara ville vara för mig själv, så blev det rätt bra ändå!
Det var många som skulle konfirmeras. Bland annat min kusin, som är lika gammal som Tobbe. Snacka om vilken släktträff, det kommer bli då när det väl är dags. Något som inte kommer att uppskattas av de äldre i generationen, men där får dom nog bara gilla läget, kan man hoppas. Hälften tjejer och hälften killar utgjorde gruppen och ledarna var jättetrevliga, enkla och lättsamma.
Denna låten spelades i kyrkan och jag satt bara och kände mig väldigt, väldigt harmonisk. Innebörden av texten gjorde mig nästan tårögd. Det var vackert. Kan behövas en dag som denna och att gå till kyrkan kan jag kanske behöva fler gånger.
Här är killarna som följt varandra sedan de var 6 år. Så stora de blivit!
Så var det fika och jag gick omkring och letade efter gamla gruppfoton från "kyrkans barntimmar" som Tobbe var på när han var liten liten kille. Minns det så väl! Tyvärr hittade jag inga och det var han glad för, sa han.
Kvinnan som spelade kyrkorgeln hade ett jäkla fotarbete och hon var riktigt duktig. Det jag inte riktigt fick ihop, var syftet med "backspeglarna" som hon hade uppsatt på sidorna av orgeln och varningstriangeln som var uppställd. Missade jag något? Något bildbevis fick jag inte på detta och inte heller på kollektinsamlarna. Men jag kan också bli kollektinsamlare! Kollektens ändamål går ju till bättre behövande och jag tycker faktiskt att jag är i det stadiet nu.
Tänker på dotterns kompis som skulle konfirmera sig för några år sedan och inte kunde sluta svära, trots varningar. Då började hon svära ännu mer och fick liksom tvångstankar. Hon blev tvungen att sluta och fick inte komma tillbaka. DET måste vara frustrerande. Om man vill, men inte kan. Om man vill, men inte får.
Ungefär som om när man inte får trycka på knappar och det bara blir mer intressant och jag bara måste trycka. Knapparna till kyrk-klockan, av-på-av-på-av-på.
Shit, vad det kliade i fingrarna.
Åhh, den sången får mig alltid att tänka på min mamma. Den är så fin! Jag har faktiskt köpt frasen " du vet väl om att du är värdefull" på en sån där väggdekoration men jag ska inte sätta upp den förrän jag har kommit i ordning här hemma.
SvaraRaderaVad det gäller backspeglarna så är det så enkelt att kantorn/ organisten behöver se vad som händer bakom ryggen, typ när prästen gör nåt tecken att det är dags att börja spela psalmerna och så. Vi har också såna där backspeglar på orgeln i vår kyrka .
Aha, då fattar jag ang speglarna. :)
SvaraRaderaJa det är fint som väggdekorationer de där texterna eller på möbler. Det kommer bli fint när allt är klart där hemma hos dig. :)