Jag tycker det tär lite på en att inte veta om man ska bli uppsagd eller inte och inte ett ljud hör man ifrån sin chef. Det är så j-vla dålig ledning så man blir inte förvånad över någonting längre.
Jag var hemma hos mina föräldrar igår och åt middag och min syster kom också, det var så trevligt och mysigt och vi skrattade så gott. Mina föräldrar är väldigt roliga egentligen. Min mamma vet nog inte hur rolig hon är.
Hon berättade att de hade varit inne i stan och tittat sig omkring och precis utanför hovrätten dök det upp en väldigt konstig man.
- Ja, man kunde se på honom att han inte var riktigt normal, ja, pappa han stod bara och tittade på honom helt fascinerad. Ja, du vet det var en sån där transistor eller vad heter dom? Transvestit ja.... och dessutom pratade han engelska. Då kan ni förstå att det inte blev mycket sagt ifrån min sida... men jag skickade in honom på hovrätten, jag sa bara det att : You can go right in there (knaggligt).
Ja, han skulle på nån fest- så mycket förstod jag... och jag vet inte om han trodde att festen var därinne, men jag tror att han kunde få bättre hjälp där inne, du vet att där sköter dom det mesta ... jadå och hade han tur så kunde han kanske få se en rättegång också.
Nä, sedan fick vi skynda oss därifrån vet du . . . för då kom det en hel busslast med sådana där transistors, tydligen skulle dom på nån gala nånstans allihopa, men jag vet inte om han nånsin kom ut därifrån igen. Dom kanske behöll honom?! Ja, han var ju säkert trevlig menar jag!!??
Vaa? Vad är det nu som är så roligt då?? (helt förvånad)
Underbara mamma. . . ja, herregud. Vad härligt det är att ha sina föräldrar. Man ska ta vara på dom!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar