Ett mångkulturellt samhälle

Vi tillbringade halva lördagen och hela söndagen med olika slags sportaktiviteter. Vi gick upp redan klockan åtta igår och höll igång till klockan var sex på kvällen. När Simon skulle träna i sitt nya lag, så slog det mig att minst hälften av laget är av utländsk härkomst och det är ju i och för sig inte ovanligt och inget fel i det heller. Det är jättebra att det är så stor blandning av olika nationaliteter, de lär känna varandra och kanske slå hål på många av de där fördomarna man kan ha. Men jag tyckte det förstördes lite grann när jag hörde hur tränaren ropade "Walla, walla hallå?!" Eller när en av de små killarna plötsligt började prata med utländsk brytning. Jag observerade att pojken var helsvensk och från att ha talat helt obehindrad ren svenska, blev det plötsligt " Allå! Vi ska passa, jag ska skjuta... "



Jag för min del tänkte att det här säger jag ingenting om när Simon hör, men efter träningen kom det från han själv;
- Mamma, vad konstiga namn alla har. Det är svårt att komma ihåg...
- Nä, men det är väl inte så konstiga namn? Det var väl Jack och Erik?
- Ja, dom två svennarna ja... men alla andra mamma! Det var Aziz, Raoul, Reza, Mohammed, Murhaf, Nasim...ja.. du hörde väl??

Ehh... svennar?? Det var ju just detta jag inte ville att han skulle säga!
Vi vill inte ha någon segregation här. Men ändå ... jag har ju själv tankarna!! Vi måste jobba på det... och även tränaren och barnet som pratade med plötslig utländsk brytning. Dom måste också jobba på det!