Idétorka. Det är precis det jag har. Jag sitter och tittar på The Shining på tv samtidigt som jag lyssnar på en väldigt störande musik som någon tre trappor upp spelar. Ja, det är troligtvis en bra fest med tanke på att jag bor på bottenplan och att det fortfarande spelas högt vid den här tidpunkten. Det är nog jätteglada människor däruppe.
Men om man nu tänker efter vad det är för musik som spelas i filmen, så är den väldigt psycho. Det är stråkar som spelar i olika toner och olika takt, en kör som sjunger en hysterisk opera, samtidigt som en trumvirvel spelar så intensivt att jag bara får lust att sparka iväg vardagsrumsbordet. Dom vet verkligen hur dom ska göra för att få en person till nervsammanbrott.
Sandra säger att hon satt och skrattade när hon tittade på denna filmen för ett år sedan. Jag hade berättat för henne att det var den värsta skräckfilmen jag någonsin sett så hon hade ju förberett sig för det värsta. Men vaddå? Den är ju riktigt psykisk . . .det är klart, det var ju många, många år sedan den gjordes. Det kanske inte går att jämföra med dagens SAW till exempel.
Men skrattar gör jag fortfarande inte. . . nää, Jack Nicholson skrattar man inte åt.
Eller??
Men kan dom på tredje våningen sluta ha så himla roligt eller bjuda in mig??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar