HJÄLP

Ingen bra dag idag! Jag vaknar alldeles för sent och inser att vi kommer inte hinna i tid idag. Jag bestämmer mig för att inte stressa och väcker killarna.

Sedan får jag ett meddelande på min mobiltelefon "Du kan nu endast ta emot samtal, då du inte betalat din faktura i tid".

Uppe i varv gick jag in i tvättstugan för att hämta all tvätt som jag somnade ifrån igår. Jag försöker också få "honom" att inte känna sig stressad, men det fungerar sådär ...

...tills jag säger att vi tar det som det kommer, vi stressar inte. Vi kommer när vi kommer! Det var som att vända på en hand. Sedan går vi, skiljs åt och säger hejdå till varandra. Plötsligt ropar han "Det här blir en bra dag mamma! Jag älskar dig!" Då kändes det bra en stund. Kunde det inte fått gjort det ??

Men så promenerar jag till parkeringen samtidigt som ett genomträngande ljud av larm skriker i området. Byggnadsarbetarna ska spränga och jag pustar ... tänker att det känns lite jobbigt med sådana ljud nu också.
Jag kommer in på parkeringsdäcket och går mot min parkeringsplats. Men jag kan inte se min bil?! JAG HAR ALLTSÅ GJORT DET IGEN!

Plötsligt minns jag; Jag parkerade utanför Willys igår! Ja, det är sant!!!
Jag skulle köra T till handbollen och bara springa in för att göra lite snabb mat efter jobbet. Jag var svinhungrig, men inser att det blir för stressigt och säger till Tobias att vi får hoppa över handbollen. Vi hinner helt enkelt inte! Det är då mitt teflonminne gör sig påmint. Det bara rinner av mig... det enda jag har i huvudet är att jag ska tvätta också. Jag MÅSTE tvätta och vem ska dammsuga??

Jag går sakta tillbaka mot Willys, sopgubbarna som sett mig gå åt andra hållet tittar nu och undrar vad jag ska ta vägen. Dom ler. Jag ler tillbaka väldigt ansträngt, för jag vet vad som kommer att vänta mig. Jag närmar mig Willys och det ironiska är att man kan se Willys parkering från mitt vardagsrumsfönster, nu ser jag bara min bil där och så lyser det mycket riktigt en fin vit lapp som sticker upp ifrån vindrutan.

En man på moped står tio meter ifrån och tittar och tänker säkert "Jaha, du har fått böter och så tar du upp kameran??" och jag tittar på mannen och tänker "Och vad tittar du på, stick för f.."

Jag känner plötsligt att det där ljudet som riktigt skär sig i öronen av att det snart ska sprängas... det känns lite inbjudande... ja, det är nästan så att jag skulle vilja gå dit ljudet kommer ifrån och vara på plats när det sprängs. Gärna så nära jag kan komma!


H-vete och en hel annan ramsa som jag inte skriver här tänker jag nu och undrar vad som mer kan hända idag än att börja dagen såhär och dessutom få en böteslapp på 600 spänn. . .


Är det nu man ska andas i fyrkant?