Vad är det för nummer?

Jag vet inte om det bara är jag, men när det ringer på min telefon och det är nummer som jag inte känner igen eller om det är okänt nummer, alltså skyddat- ja, då blir jag helt stel.

Jag tar ett djupt andetag och svarar antingen försiktigt eller väldigt korrekt. Jag får en ond aning av att det ska vara någonting som handlar om vad barnen har gjort och en obehaglig känsla infinner sig så att jag nästan inte vill svara ibland.

Idag fick jag två sådana samtal.

- Ja, det är Ellinor.
- Hej, det här är från Färghuset. Jag har tre killar här och en av dom heter Tobias.
(Mitt hjärta slår dubbelt och mina tankar är; Vad har han gjort?)
- Okej.
- Jo, de vill köpa sprayfärg och vi kontrollerar alltid, för vi vill gärna ha en vuxens godkännande att de får lov.
(En sten föll från mitt hjärta)
- Jaha...okej...men får jag prata med honom lite då...

Ja, resten är ju lite ointressant... vi hade pratat om att spraya en cykel, så det var ju helt okej.

Sedan nästa;

- Ja, det är Ellinor
- Ja, hejsan... jag heter xx och jag vill bara tala om att din son har varit här idag och bla bla bla...
(En djup suck... )
- Okej, jag ska prata med honom med en gång och jag ber så hemskt mycket om ursäkt.

Och nu kom jag plötsligt att tänka på pappan som kommer fram till mig i tid och otid, när jag ska hämta min bil på parkeringen. Väldigt arg och bestämd "Du! Din son han gjorde det och det mot mina barn..."

Jag vet att han kan, han gör ibland saker som inte är okej... men andras barn då? Alla barn gör väl saker? Även om min son gör fler och inte tänker sig för lika mycket som andra så får han väldigt ofta skulden för saker han också inte gjort och känner sig mycket förolämpad för att han har upplevt saken helt annorlunda. Ibland har han inte ens varit inblandad. Men det är lätt att få en stämpel på sig.

Och den där mannen, han behöver ju inte se det som en rutin att komma fram och säga till på sitt mästrande sätt bara för att jag är trevlig tillbaka, medveten om saker och ting och inte motdiskuterar.

Nä, nästa gång kommer jag säga någonting . . . jag vet inte vad men något om att hans barn
säkert också gör saker ibland som kanske inte alltid kommer fram och att han får ta och varva ner lite. Eller jag kanske ska ta och svara honom med motfrågor;

- Jaha, hur tänker du då? eller
- Vad menar du? eller
- Jag hör vad du säger, men förstår inte vad du menar!

Jag tror jag har blivit lite skadad av det där med telefonen i alla fall. Att man har haft så många samtal som man inte velat ha och på så sätt blir man nu direkt misstänksam när man inte vet vem som ringer. En direkt uppkoppling till hitta.se hade varit helt okej så både namn och adress kom upp på displayen när ett inkommande samtal var på g.
Då hade jag kunnat vara förberedd och sedan välja om jag ville svara eller inte.

Nä, den där farsan suger- ju mer jag tänker på det . . .