Jag glömde strumpor idag. Egentligen glömde jag inte, men jag stod i hallen och skulle gå och såg att jag inte hade några strumpor och var för lat att gå in och ta på mig igen. Så jag tog på mig skorna och gick. Jag var liksom sen- precis som vanligt. I två veckors tid har jag varit på jobbet mellan 8.30 och 9.00. Det är ingen fara, men jag vill hellre gå hem tidigare och ha några timmar till godo.
Det känns idag som jag har träningsvärk, det har jag också-värk alltså, men vet inte varifrån det kommer eftersom jag inte har tränat på två veckor. Promenerat har jag i och för sig gjort. Hit och dit... men det känns jäkligt gott att känna att man har leder som används.
Kom på en störd grej på väg till jobbet. Apropå det- på väg- spårvagnschauffören var jätterolig. Han pratade politik i högtalarna, antagligen för att han var försenad- för det handlade om att vänta och trängsel i trafiken.
Han var trevlig!
Men, jag skulle berätta om hur pushad jag blev när jag promenerade sista biten. Jag gör alltid det, jag tycker det är skönt med en liten promenad. Jag hoppar av en hållplats innan. Så plötsligt hörde jag någon bakom mig, fotsteg som gick fortare och fortare. Jag ville inte att personen skulle komma förbi mig så det blev en slags tävling. Jag blev pushad att gå fortare och vad ville jag komma fram till med detta? Jo, att det var ett litet stört beteende från min sida. Det roligaste med det var att när jag nästan var framme vid jobbet, hörde jag någon halvflåsandes: "Ellinor?!!"
Personen som försökt gå ifatt mig var min arbetskamrat.
Ehh..hm...
GODMORGON!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar