Äntligen måndag. . . jag älskar måndagar- åtminstone när jag har ett jobb att gå till. Konstigt det där med hur allting ter sig vid olika situationer. Har jag ett jobb, tar jag det för givet. Vilket iofs är bra att man tar sitt jobb på allvar. Men jag blir också lite blasé, trött på morgonen och drar mig- orkar inte gå till jobbet, tänker man. Skulle så gärna bara vilja vara hemma. Men jag har också haft en period på 6 månader, där jag var arbetslös och fick känna på hur det var och inte bara på måndagarna. Jag hade inget att gå upp till på morgonen. Jag ville bara ha ett jobb att åka iväg till och då hade jag gjort allt för att kunna sätta klockan på 04.00 om det så behövdes, bara för att få det där jobbet- den sociala biten med arbetskamrater.
När måndagen kom vid en arbetslöshet hade jag ångest och ville inget hellre än att bara få ett jobb att gå till.
Hur blir det nu? Med jobb och allt. En ny regering och vet vi vad som kommer att hända i Sverige nu? Nej, det vet vi inte- det vet man aldrig. Men nu är den här valrörelsen över åtminstone och det ska bli skönt att slippa all hysteri, reklam och tv-program med all dessa propaganda.
Jag hoppas det ger sig och att vi kan se något bra komma med de blå- även om det inte var den sidan jag röstade på.
Förresten tyckte jag det var stort att SD kom in i riksdagen, fast med blandade känslor. Jag håller med om en del som dom säger och tankesättet, men är samtidigt rädd för att det ska bli helt fel.
Handen "Rör inte min kompis" har fått en helt ny innebörd. Jag är inte rasist och tycker om att vi har blandad segregation, tänk vad tråkigt om Sverige inte haft dessa människor i vårt land.
Därmed behöver man kanske tänka på hur mycket Sverige anpassar sig efter andras kulturer och hur det påverkar vårat land. Kultur är bra- kultur vill jag ha- det är både intressant och inspirerande, samt lärorikt. Det jag tänker på är att man bör ta seden dit man kommer och i lagoma doser ge hänsyn, respekt och ödmjukhet åt dessa vackra olikheter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar