Mask

Jag stod i hallen och tittade efter en jacka i morse. Varför känns allting så konstigt? Jag kommer knappt upp ur sängen och har ingen energi över huvudtaget. Jag försöker ju hitta den ibland och låtsas vara positiv- det är ju bra har jag hört. Att tänka positivt, det har jag alltid gjort! Jag har mål, men orkar inte ta tag i dom. Nu stod jag bara där och tittade!

Jag hittade min jacka som jag tänkt laga en längre tid, tre knappar var borta. . . Jag hämtade nål och tråd och stod i hallen och sydde samtidigt som jag tänkte på helgen som gick. Bowling och bio och så ett ryck igår av städ, rens och släng. Jag mår bra när jag är med mina barn och när jag är hemma. Jag orkar knappt inte längre göra någonting annat, jag tar mig till jobbet- men det är enbart av rutin och plikttrogenhet. Jag kan inte med och säga att jag mår dåligt- jag känner mig misslyckad då.

Jag satt på jobbet i telefonkö. Jämt är det dom där valen man ska göra:
- Är du företagare, tryck 1. Privatperson, tryck 2.
- Företagare- tryck 1 om du vill ha senaste saldo. 2 för rådgivning, 3 om du vill ha personlig hjälp.
- Personlig hjälp- tryck 1 för kvinnlig, 2 för manlig, 3 för vilket som.
- Vilket som- tryck 1 för support, 2 om du har glömt av varför du ringde, 3 om du ändrat dig.
- Du har glömt av varför du ringde? Tryck 1 för ja, 2 för kanske och 3 för nej.

Ja jag överdrev nu. . . men det var ungefär dessa valen och jag sitter och trycker in siffervalen på min räknare bredvid telefonen. Rösten säger: Jag kan inte tyda ditt val- tryck in siffran igen och om du vill avsluta tryck 9.

Tankspridd??

Min guru, som jag pratat om- träffade jag i fredags. Han säger att jag antagligen är bränd. Inte solbränd- som jag sa i mitt sista inlägg, men utbränd.
Okej, men då går jag och lägger mig igen- sa jag då. Ja, det är ju dumt att försöka skämta bort allt hela tiden, men humorn är ju det som håller en lite uppe. Försöker skämta om mig själv. Som att ha en mask utåt. Men utbränd? Utmattad tycker jag mer låter bättre. Ja, det är samma sak sa han då.

Han var bra att prata med, han tog mig på allvar- den där gurun. Ja han är ingen guru, han är en läkare- men jag tyckte det lät bra. Jag berättade om allt- och det tog rätt lång tid. Det var om livet - arbete, barn, förhållande och vänner. Han sjukskrev mig rakt upp och ner. Men kunde Ellinor med att ringa till sin arbetsgivare och säga det? Nej, hon stod där imorse och sydde knappar i sin jacka och med håret på ända, så hon bara kunde ta sig till jobbet idag med. Men jag gjorde ju ingen nytta där.

Jag är nära nu- att ringa alltså. Jag ska bara ta på mig en annan mask och andas in lite syrgas först.

Ps: Jag tycker inte synd om mig själv, jag vill bara bli glad och pigg igen!