Min son har kallat mig det både en och två ggr. Det roligaste var när han stod och tittade med stora ögon och frågade "Varför sminkar du dig mamma? Vill du dölja någonting? Är du en häxa egentligen som inte vill bli igenkänd?"
Idag var mina goa killar ute och spelade fotboll. Plötsligt kom dom in och pratade högljutt om surtanten....
- Vem är det undrade jag?
- Hon bor här i huset.
- Okej, vad har hänt??
Jag fick en bra förklaring och har sedan tidigare förstått att det finns en hel del tanter här som inte verkar tycka att man ska varken synas eller höras.
Vid middagsbordet är detta det stora samtalsämnet och plötsligt kommer en idé upp.
- Jag vet!! Vi går in på hitta.se och söker efter surkärring på våran adress, så borde hennes telefon-nummer komma upp. Sedan tar du mamma luren och sjunger Björn Rosenströms låt
"Nu du kärring... får du ... ta och skärpa dig"
Jag kunde inte annat än skratta, le... jag vet att man inte ska, men hur lätt är det när ens ungar kommer på sådana saker? Naturligtvis försöker jag tona ner det hela, men inom mig tänker jag precis som dom.
Nu du kärring!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar