Resor, tur & retur

Mötet igår gick bra, trots att alla instanser som skulle vara med inte dök upp. Jag blir inte förvånad längre, men besviken. . . Det viktigaste mötet och ingen, jag menar verkligen ingen ... kom. En av dom kom inte för att det var för kort varsel. En annan kom inte för att hennes chef tyckte det var onödigt och den tredje kom inte och hörde aldrig av sig.

Sedan öppnade himlen sig för tjugonde gången och där stod jag på perrongen i Partille och visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag hittade då ett stort sten/ betong- rör som jag satte mig i och det såg nog lite roligt ut, men jag tror ingen såg mig faktiskt.

Jag tog en promenad när regnet lagt sig, mot Brodalen, kärleken och därifrån fick vi skjuts hem. Kycklingsallad och så ut i regnet igen. Spårvagn in till stan . . .

. . . in på Ticket för att snacka lite med Goran som jobbade där. Ja, det stod så på hans namnbricka i alla fall. Dottern vill till USA igen och jag vill till Thailand, så hur gör vi? frågade jag mannen. Han gav oss några tips och vi återvände ut i ösregnet.

Jag tog vagnen till Länsmansgården och hem till gulliga C som bjöd på ost/skinkpaj och ett glas vin. Eller en flaska vin menar jag... och så spårvagnen hem igen, som tog en och en halvtimme så här mitt i vardagsnatten. Pojkarna hade tillbringat hela eftermiddagen och kvällen med sin far på Liseberg, så dom var trötta och nöjda med en helkväll med syrran på hemmaplan.

Det kändes lite som att jag åkte runt rätt mycket igår. Jag tog också några extra vändor med spårvagnen på eftermiddagen. Åkte för långt när jag egentligen skulle hoppa av hållplatsen innan vändslingan i Länsmansgården. Istället för att bli irriterad på mig själv, vände jag på det och sa högt för mig själv. "Nej men vad fint det var här! Mm..." mumlade jag lite tyst och så sa jag att "Här har jag ju aldrig varit förut. Trevligt!!"