Jag kan inte påstå att jag gick ut hårt när jag igår skulle börja med promenader och bättre kost. Ut gick jag, men bara runt området och idag tog jag min runda genom Ruddalen och Slottsbergs Mosse. Det var ett tag sen nu, men jag gick lagom sakta utan att behöva känna någon blodsmak i munnen och det är väl så man får göra nu i början.
Maten då? Jo, två kokta ägg till frukost med kaffe och efter promenaden havregrynsgröt med skivad banan. Sedan hade jag ju tänkt mig kycklingfilé med sallad, men så fick jag plötsligt magknip och har legat i kramper de senaste timmarna och har inte kunnat äta något. Är det kroppen som säger ifrån? Den undrar vad som händer helt plötsligt.
Barnen hann i alla fall att få pannkakor ...
... och sedan har de levt som skåps-råttor... och visst är det lite konstigt, att när jag som förälder mår dåligt och är liggande- ja då passas det på med både det ena och det andra. Man skulle behöva vara stålkvinnan emellanåt. Nästa gång jag börjar må dåligt, ja då tar jag på mig denna masken och lyser med laserpennan som ligger bredvid - så styr jag upp ungarna ändå . . .
... fast då blir jag väl spindelkvinnan? Jaja, skit samma. Hon verkar ju stark hon med...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar