Addicted and a little bit scary . . .

Min nyinköpta mobil, Samsung Galaxy- har blivit något utav en del av mig. Helt stört. Trodde aldrig detta, men nu är det vetenskapligt bevisat. Jag loggade ur från facebook för kanske två veckor sedan för att jag satt för mycket vid datorn och det var som en befrielse faktiskt. Men nu är jag istället beroende av min telefon och på tåget mot Varberg i lördags blev jag frestad att logga in på just facebook igen och gjorde det i ögonblickets stund. Skyller detta på de tre kvinnor i 55-årsåldern som satt bredvid oss och pratade, skrattade och bad varandra att tagga den ene efter den andre och allting var så hjärtligt och trevligt så jag ville ju inte vara sämre kände jag och loggade in igen. . .

. . . och det var ju jättetrevligt, men speciellt hjärtligt vet jag inte- fast facebook på mobilen är så mycket bättre- för mig!

 Man ser inte allt och man är lite mer begränsad, så att så långt är det ok. Men nu är det det här med alla dessa appar man kan ladda ner på mobilen. Herregud. Jag går omkring med en dator på mig och den roligaste appen av de alla är väl den där som heter "Hey Tell". Man pratar in ett kort röstmeddelande som går direkt till personen du vill säga något till. Så nu snackar man gratis också! Tex "Hallå ditt ålhuvud! Fin dag idag eller?"

Spelberoendet från Bubble Witch på facebook har gått över till Tempel Run på telefonen och om ni spelat detta, så vet ni hur det låter när man spelar. Det är ett springande ljud, lite trummande ...

... så på det där lilla trevliga skolmötet vi hade i tisdags hörde jag vi detta trummande, springande ljud inifrån min handväska. Alla tittade på varandra. Det var lite scary faktiskt!