Bakgrund

fredag 27 april 2012

Tiden går fort...

Jag har lagt märke till mig själv. Jag lyssnar inte riktigt på möten jag är på. Jag sitter och tittar ut genom fönster, hör personerna som mal och mal om samma saker hela tiden. Sedan märker jag att dom märker och då låtsas jag bara ha fattat och nickar och hummar... så tittar jag ut genom fönstret igen. Ointresserad? Nej, egentligen inte. Orkar inte? Ja. Från ena dagen till den andra. Så var det i tisdags.

OCH igår. AF och FK. Alla de här förkortningarna bara. AF säger att NU- NU kan det finnas något. FK säger att NU är tiden slut. Det finns ingen tid kvar. AF säger VA?? Redan? Jag bara lyssnar och hummar- där nånstans i mitten. Säger MM...  Orkar inte reagera. Visste redan. FK säger att det visste AF. AF säger att tiden går fort. MM säger jag igen. Tiden går fort. Visst gör den.

Ett och ett halvt år. Nu är tiden slut. För vem? Jag är bara 40 år. Tiden går fort.
(Trodde den gick sakta för oss pensionärer)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar