Vad är det för dag idag egentligen? Dagarna flyter ihop och jag tror att det är en annan dag, nästan varje dag. Solen skiner här och det är faktiskt varmt ute. Jag tycker jag ser ut som en pensionär med min scarf runt halsen- den har jag för att dölja giraffstuket (har lång hals har jag kommit på) I omklädningsrummet på Gina Tricot igår såg jag (fast jag inte ville) mig själv i profil och bakifrån och då höll jag på att dö.
(Måste börja inse vissa saker)
Jag började fälla ihop speglarna tills en av dom ramlade ner, så jag ställde den lite fint vid sidan om.... och ja, jag har börjat bete mig som en sådan också. Pensionär alltså. Igår på Allum till exempel, gick jag in till Bokia och sade att jag hade en kupong som jag borde ha använt när jag handlade där för 6 veckor sedan. Jag fick 30 kr tillbaka. Pensionärsvarning?! Att överleva med små medel har blivit något till min vardag som jag aldrig behövt tänka på tidigare. Fast jag skulle kunna leva ännu snålare egentligen. Men hur långt ska man gå? Jag tyckte det med Bokia var tillräckligt långt- men det var ju ändå 30 kr. Och det gick.
Sedan är det det här med pantburkar också. Jag kan inte gå förbi pantburkar och flaskor som ligger överallt utan att tänka på vad det skulle kunna bli i pengar. Häromdagen på tåget från Varberg kom vi på värsta idén om att stå vid perrongen när tåget rullar in och hoppa på längst bak för att gå framåt och så en påse då förstås, så man skulle kunna lägga i all pant som låg vid sätena och runtomkring. Tänk vad pengar man skulle kunna få ihop på en dag. När vi sedan hoppade av, märkte vi att någon redan kommit på den idén. Hon var av utländsk härkomst och hade en stor svart sopsäck som hon gick omkring och bar på. Hon praktiskt taget halvlåg i en sådan där sandlåda som står utställda för att rota efter pant. Hon gjorde det öppet dessutom. Det skulle jag aldrig gjort. Jag skulle låtsats som om jag tappat något och jag skulle gjort det diskret... Det finns gränser alltså.
Vissa plockar svamp. Jag kan väl plocka pant? Eller? Nähä.
Nä. Vad är det frågan om?
(Måste börja inse vissa saker)
Jag började fälla ihop speglarna tills en av dom ramlade ner, så jag ställde den lite fint vid sidan om.... och ja, jag har börjat bete mig som en sådan också. Pensionär alltså. Igår på Allum till exempel, gick jag in till Bokia och sade att jag hade en kupong som jag borde ha använt när jag handlade där för 6 veckor sedan. Jag fick 30 kr tillbaka. Pensionärsvarning?! Att överleva med små medel har blivit något till min vardag som jag aldrig behövt tänka på tidigare. Fast jag skulle kunna leva ännu snålare egentligen. Men hur långt ska man gå? Jag tyckte det med Bokia var tillräckligt långt- men det var ju ändå 30 kr. Och det gick.
Sedan är det det här med pantburkar också. Jag kan inte gå förbi pantburkar och flaskor som ligger överallt utan att tänka på vad det skulle kunna bli i pengar. Häromdagen på tåget från Varberg kom vi på värsta idén om att stå vid perrongen när tåget rullar in och hoppa på längst bak för att gå framåt och så en påse då förstås, så man skulle kunna lägga i all pant som låg vid sätena och runtomkring. Tänk vad pengar man skulle kunna få ihop på en dag. När vi sedan hoppade av, märkte vi att någon redan kommit på den idén. Hon var av utländsk härkomst och hade en stor svart sopsäck som hon gick omkring och bar på. Hon praktiskt taget halvlåg i en sådan där sandlåda som står utställda för att rota efter pant. Hon gjorde det öppet dessutom. Det skulle jag aldrig gjort. Jag skulle låtsats som om jag tappat något och jag skulle gjort det diskret... Det finns gränser alltså.
Vissa plockar svamp. Jag kan väl plocka pant? Eller? Nähä.
Nä. Vad är det frågan om?
Har du också gjort något liknande någon gång? Snälla berätta nu, så jag slipper känna mig ensam om det här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar