Söta små barn i 5 års åldern gick omkring utanför. Flickan i sällskapet ropade "Vill du köpa blommor?"
"Nej tack", sa jag. Jag har så mycket blommor. Så hörde jag hur den lilla pojken sa "Ville hon köpa?"
"Nej hon har redan blommor", sa flickan. Dom var så små och söta. Barnen alltså. Glada och förväntansfulla- så fina. Så jag ångrade mig och ropade "Jo förresten, jag vill gärna köpa blommor- jag behöver faktiskt några till och era är ju så fina !!"
De blev jätteglada och kom med en bukett av maskrosor. Jag gav barnen 15 kr och sa att de fick dela på pengarna. En annan liten pojk, som verkade vara mindre kom lite efter och drog fram tre blommor till ur en liten plastpåse, vände sig om och var på väg att gå när han vände sig om mot mig igen och sa. "En peng tack", sa han och räckte fram den lilla handen ... hahaha... Han hann inte med i svängarna och gick i sin egna lilla värld.
Efter en kvart kom de tillbaka och ringde på dörren. "Hej. Vill du köpa blommor?"
"Nej tack, jag är rätt nöjd nu" ...
En styck son låg och skrattade i garderoben och idag har alla barn gjort min dag. De är verkligen det underbaraste som finns . . .
Vad gulligt av dig att köpa blommorna!
SvaraRaderaMina två äldsta systerbarn tillverkade egna målarpenslar av naturmaterial som de gick runt och sålde till grannarna häromveckan. Några var faktiskt snälla och köpte. Bra, för nu kan grannarna sätta igång att måla huset. Eller nåt. ;)