Nej, då . . . men den här dagen alltså. Det var dagen efter vi inte sovit och sonen ville spela fotboll kl 03.00 på natten. Kaoset var väntat.
Kolpåsen som jag trodde var halvfull, var bara bottenfull.

Men vi gav oss inte, här skulle det grillas. De stora killarna hängde uttråkat och undrade när korven skulle bli färdig samtidigt som en av dom var väldigt högljudd och cyklade runt runt runt . . .
De tre små andra barnen gick omkring och pratade för sig själva och var jättenöjda. De ville mest ha dricka hela tiden.
De tre små andra barnen gick omkring och pratade för sig själva och var jättenöjda. De ville mest ha dricka hela tiden.

När inte kolen längre glödde, vilket den bara gjorde i fem minuter, Trycktes korvarna längre och längre ner i den så kallade brashögen. Att hålla en pinne ovanför kolen är inte heller så lätt för en två/tre åring . . . men jädrar vilken tjock pinne 11-åringen hittade. . .
En av killarna blåste och pillade på kolen hela tiden, så till slut fanns inget kvar alls... ett papper började brinna som någon lagt på och det var då . . . det var då, vi gav upp. Allting rafsades ihop och en liten glad fis i barnvagn som jollrade efter mat, rullades iväg.
En engångsgrill köptes in och "någon" skrev "din farsa" på gårdsgrillen, ja det var där vi hamnade. På gården.


Inga kommentarer:
Skicka en kommentar