Solbränd har man hunnit bli också. En sväng till Fiskebäck i lördags med bästa sällskapet, låg vi och solade ett par timmar. För att inte prata om resan dit! Den tog också ett par timmar... från Lerum till Frölunda, till Fiskebäck och där vi på vägen kom på att det är "sommartider" för västtrafik nu. Så istället för två gånger i timmen, går tågen en gång i timmen och istället för att ta med sig en flaska vatten på vägen, testade vi på hur länge vi kunde klara oss utan att dricka...
... det var när jag inte längre kunde prata och tungan hade fastnat i gommen, som vi gav upp och köpte oss värsta vrakmealet på Burger King inne i nordstan, snodde en dipp ( säg inte det ) och åt dessa på spårvagnen som två värsta uthungrade, uttörstade och goa människor till de andra passagerarnas leenden. Vad gör man inte? Who cares liksom?!
På tåget hade även ett par hundar fått krupp och lät som om det var deras sista stund ... vi tyckte lite synd om dom, de lät som om de var livrädda- ägaren berättade att hundarna var sjuka, hade 40 graders feber och legat på sjukhus hela natten. Hon själv hade sovit i två timmar ungefär. Vi undrade för oss själva om det inte var tvärtom egentligen... att det var hon som legat på sjukhus med 40 graders feber och att hundarna hade sovit i två timmar, för hon såg ut som dom lät.... som gremlins ungefär....
Denna söta hund (inte från tåget) låg på stranden med vårt sällskap när vi kom. Han hette Lukas och åt både äpple och ruccola. Nice dog!
Mina föräldrar hade en Cocker Spaniel som hette Lucas. Nja, egentligen hette han faktiskt Luciano Pavarotti men kallades för Lucas. Kan det ha berott på att Pavarotti var mammas idol? När jag var liten hade vi en Cocker Spaniel som hette Fonzie, han var väl poppis då i den där tvserien som jag har glömt namnet på.
SvaraRadera