Det är inte med stolthet som jag rullar runt på kontorsstolen och drar mig framåt, känner mig en aning dum när jag kommer på mig själv, men det är ju så enkelt! Jag slipper resa mig upp och bara det är ju en bedrift när man som jag är väldigt trött hela tiden. Att tycka om någon tar på krafterna och jag vill helst bara sova. Vad känslor man har som plötsligt kommit fram!
För två veckor sen ungefär skulle jag svabba av golvet och städa. Som vanligt gör jag det med stor inlevelse och med hög musik. Som vanligt påbörjar jag allt annat också (tog ner gardinerna bland annat), så när jag inte längre orkade städa mer, fick stolarna stå kvar på bordet och jag tänkte för mig själv- "jag gör det där imorgon."
Det var när stolarna fortfarande stod kvar där efter en vecka, (och fortfarande inga gardiner uppsatta) som jag ser att grannarna tittar in lite mer och ser frågandes ut och jag förstår att dom kanske undrar om vi inte längre äter någon mat i köket. Eller äter någon mat överhuvudtaget?! Det var faktiskt mycket riktigt tänkt i så fall. Åtminstone nästan. För åt det gjorde vi, men under den veckan åt vi i vardagsrummet och vi åt inte ens tillsammans. Nä, ibland blir det bara så...
... och att det vi åt var bacon till frukost, lunch och middag är inte något jag överdriver om. Visst, jag drömmer om grisar emellanåt- men det är ju jäkligt gott alltså !!
I städartagen undrar jag vad nu detta är som kommit in i vår hall. Det är ett handtag från en spårvagn, säger sonen. Ok. Suckar lite. Lägger det i byrålådan bland andra "upphittade" saker som kofot och vägskylt.
Jag kanske behöver ett handtag framöver och då är det ju bra att plocka fram ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar