Djur i ur och skur

Idag har jag tvättat några fönster. Bra blev det inte, men det blev bättre. Vinden ligger på här på hörnet och de var täckta av pollen kan man säga. . .

. . . det var då jag såg dom. Små små röda spindlar, som hoppade i klungor och jag hoppade till jag också. Snabba som sjuttan var dom också och jag tycker att det räcker med dom djur jag redan har här. Vi pratar om de berömda silverfiskarna, pälsängrarna och nu de senaste tillskotten- pappa långben och malarna, stora som , ja som om de blir matade med något riktigt riktigt växsåmycketdukan-tillnäringsmedel.

Visst har jag buskar utanför fönstrena som inte borde vara så stora och höga som dom är (känns snart som om vi byggs in) . . .och jag förstår att insekter trivs där, men kan man på något sätt få dom att stanna utanför min lägenhet, vore det tacksamt!

Häromdagen kom vi hem och då låg ett främmande katthalsband på golvet, massa päls och lite fjädrar & kattskit. Då skulle jag velat vara en fluga nånstans för att se vad som hänt. Simba har antagligen tagit sig ton och visat att det är han som bor här. Han är alltså inte helt bakom, som vi tidigare trott.

Jag ringde telefonnumret som stod på en lapp inrullad i ett rör längs halsbandet och jag kom till grannen snett ovanför. Ett jättetrevligt ungt par med två katter. Simba har troligtvis bjudit in katten och sen visat vem som bestämmer.

Vad visar detta på? Jo, att djur trivs här. I ur och skur, men det hade varit bättre i bur.