En kille från verkstaden

Vi lämnade in cykeln hos cykelhuset i helgen på Axel Dahlströms Torg. Så i förrgår var det dags att hämta den. Vi kom dit och verkstadskillen som sist blev kallad bögaxel, var på ett lika gott humör som sist. Han hade inte lagt det på minnet och sådana människor gillar vi.

Dessvärre sa han att cykeln inte var klar. Imorgon, sa han - kan ni hämta den.

- MEN!!!! skriker S. Du lovade! sa han till mig och tittade och började vrida och vända sig.

- Nu kan ju inte jag hjälpa att han inte har gjort klart cykeln! säger jag och börjar själv värja mig för en fortsättning som jag inte önskar någon. Här hade jag lätt kunnat vända på allt, blinka med ögat och säga "Men det här fixar väl du till under dagen?"

Istället förekom verkstadskillen, när han märkte vart det barkade hän.. och sa: Men kom tillbaka vid fem så ska jag ha gjort den klar!

- Tack!!! Lyste S upp med och sa lika starkt menat som när han två minuter tidigare sagt MEN!!!

Sedan gick tiden fort.

17.00 hängde jag upp de sista två maskinerna med tvätt, med en torktid på en timma.

17.10 satt jag och slängde i mig mat medans min son som är väldigt noga med tider och att hålla det man sagt...tjötade om att jag måste gå nu...

17.25 var jag på Axel Dahlströms Torg, ensam... för min son skulle ju spela match.... jag skulle hämta ut cykeln och jag hade knappt hunnit svälja maten...innan kl slagit 18.00 måste jag ta ner kläderna som jag hängt upp i tvätt-stugan och dessutom hade jag stämt möte med min andra son på torget kl 18.00

Det är då verkstadskillen säger: Det blir 300 kr.

I min värld hade jag inte tänkt betala 300 kr. Jag hade för mig själv bestämt att det här kan inte kosta mer än 100 spänn. Jag funderade fram och tillbaka på kostnaden innan, eftersom jag har dåligt ställt nu. Jag hade 100 kr kontant och 100 kr på mitt visa-kort. Tänkte att, en punktering kostar ju 200 kr per däck att laga där, så inte mer än 100 spänn för att skruva åt några skruvar!

Jodå. 300 kr, säger han.

Ursäkta?!! säger jag, med stressad och hög stämma. Skojar du eller?

Nää, säger han och ser lite vilsen ut.

Ja, det har jag inte. Då får jag komma tillbaka en annan dag... men vad är det som kostar 300 kr egentligen?

Ja, det var ju ett löst nav och det fixar man ju inte själv bara sådär... men ok, vad kan vi säga då? funderade han högt.

Ja vi kan säga 200 kr, föreslår jag.

Ok, säger han och jag ger han 100 kr plus mitt kort.

Jaha, nej men då säger vi 100 kr... han ville inte ta kortet.

Då skäms jag. Det var ju inte meningen att pruta så mycket. Är det riktigt säkert? frågar jag. Jadå säger han igen.

Hm..okej... och så kommer den där knäppa tanken igen. Knäppa frågor som blivit till en grej... men jag lyckades hålla igen utan att säga dom rakt ut. För ibland gör jag det.

Är du singel?

Har du facebook?

(Jag menar naturligtvis inget med frågorna, men det är en kul grej. Människor blir liksom förvånade över sådana frågor, man lättar upp stämningen och... ja, jag är knäpp jag vet.... men det är kul)

Sedan gick jag med cykeln hem och hade tanken på att cykla hem den, men DET hade nog sett väldigt roligt ut.

Jag var hemma 17.40.... ut i tvättstugan och drog ner tvätten som inte hunnit torka. Jag slängde den på sängen och gick till spårvagnen. Jag var på torget 18.10. Där stod min älskade andra son och väntade. Fina kläder blev köpta och jag själv somnade tidigt den kvällen, (efter att ha hängt upp all tvätt på galgar på balkongen) med en katt vid huvudkudden som lät som en traktor! Då orkade jag inte ens ta bort honom.

(Fattar inte varför han lägger sig vid huvudet...) Drömde sedan om verkstadskillen! Det är en sådan kille man ska ha. Snäll, händig, hjälpsam och trevlig . . . mmm....