Aggressioner....?? Hm.

Så skiner solen igen mellan varv av spöregn. Den här morgonen vill jag helst inte prata om. Men jag gör det ändå.

Jag vaknade sååå trött. Regnet har smattrat mot fönstret och det har blåst som bara den i natt. Och så kom morgonen. Upp med T för att göra frukost och sätta på kaffe. När klockan är 07.35 och jag är på väg till sängen igen, börjar en åkergräsklippare åka fram och tillbaka längs lägenheten. Ja inte inomhus såklart, men eftersom jag bor på bottenplan och på hörnet så blir det liksom runt hela lägenheten. När jag stod i köket, åkte han utanför köksfönstret, jag gick då ut i vardagsrummet och då var han utanför vardagsrumsfönstret... jag gick in i sovrummet och då åkte han där utanför. Persiennerna drogs ner och jag försökte sova en stund till- det gick ju sådär.

Jag gick upp igen efter en stund och satte mig i köket för att dricka mitt kaffe och kolla mail. Då plötsligt går en äldre man med stora runda glasögon utanför och plockar skräp i buskarna. Hans ansikte är nästan vid mitt fönster och han tittar storögt in i buskarna precis vid balkongen. Det får han! Där ligger massor av skit. Jag tittar också storögt. Men det är inte förrän han har försvunnit och det en kvart senare börjar låta som faaaan av en maskin och en tjej med skyddsglasögon intar köksfönstret och buskarna utanför. Det är då jag nästan börjar gråta. Det är då himlen också öppnar sig och regnet öser ner. Tjejen bryr sig inte. Hon har regnkläder och fortsätter kapa buskar och annat sly utanför. Vet ni vad jag gör då? Jag går och lägger mig.

Jag ligger i en timme och försöker sova. Men det går inte. Ett samtal med Nordea måste göras. Jag tar en promenad till torget och går till både bank, apotek och klädaffär. Det är kvavt och jag svettas.

På apoteket jag går till, gör jag av den anledningen att det är aldrig så mycket folk där. Istället kom jag idag på varför det inte är så mycket folk där. För personalen läser innehållsförteckningen på paketen, frågar ut personen som hämtar ut medicin, ringer för konsultation och tar ungefär en halvtimme på sig för varje kund. Ett tag kändes det som om jag var hos läkaren. Där jag istället för kund är patient och nästan på väg att läggas in.

Vid kassan står en lapp "Var vänlig ha ID i beredskap". Ska JAG ha det? När personalen går omkring med halvtäckt ansikte i form av en slöja? Är det inte hon som ska ha det då? Hon ska väl visa mig vem hon egentligen är? Jag såg bara en mun som rörde sig och två ögon som tittade neråt samtidigt som hon läste högt. Lät ett tag som om det var koranen... för jag förstod ingenting i alla fall.

Skit samma... jag kom äntligen därifrån och tog mig till banken för att diskutera mina lån.
Jag lovar er, ni vill inte veta hur diskussionen gick.
Hon skulle ringa tillbaka vid halv fyra. Klockan var halv två då. Jag vet fortfarande inte vilken dag hon menade, för inte fan har det ringt någon. Varken igår eftermiddag eller imorse...

Ja, herregud vad jag har kommit igång här... men ett aggressionsutbrott kanske behövdes för att kunna gå vidare. Jag är så jävla frustrerad så nu går det ut över andra. Men jag vet om det iaf.