Precis när jag gråtit en skvätt, kommer killen hem från skolan. Klockan är bara 10.40.
Han tänker inte gå tillbaka säger han. Han är ledsen, slänger sig i sängen och säger gråtandes "Varför har jag så jobbig skolgång?"

Vi reder ut vad som hänt, jag steker 1 pkt bacon, något som han fått dille på och sedan efter övertalning får jag honom att gå tillbaka.
Men jag fick själv ställa in mitt läkarbesök. Det gick inte ihop med tiden.

Nu tar jag mig en promenad nånstans. Rätt långt bort. . .