Ja men godmorgon älskade vän! Skönt att höra att du är vaken. Har du inte sovit så bra kanske?
Ja, så är ordramsorna igång. Jag får nog börja fundera på att inte prata onödigt mycket, det triggar ju.
Han i sin tur triggar mig.
Igår stod jag i telefon och pratade med en el-leverantör, då kommer den lille mannen och börjar trolla. Jätte-mysigt och trevligt, men inte när jag pratar i telefon kanske? Och när jag inte är observant och inte lyssnar, bankar han i bänken och låter ljudligt ... så jag avbröt el-killen och sa att "Du det där låter jättebra, jag tar det!"
Just efter det samtalet ringde en vän och precis när jag sa hejjj.... då kommer han springande och gapar provocerande, ni vet som i en klunga med killar som är missnöjda med någonting?! Som när domaren blåser av och publiken missnöjt gapar! Då fick jag míg ett bryt och gapade tillbaka. Jag tror jag blir galen! Jag skulle nog aldrig kunna vara en domare... jag hade nog fanimej dömt tvärtom bara för det.
Ja jag vet att det INTE är psykologiskt, men det tro BEPPE att man blir helt f****** förbannad till slut. Ja, när det pågått saker under en längre tid. Svårt att förklara, men tänk er själva att någon som står dig nära hela tiden provocerar dig. I början försöker man - till slut blir man vansinnig! Det är när jag blir sådär vansinnig som min son brukar skrika TIME-OUT!!!! Ja jag ser nästan svart då... och han blir väl varse... förlåt förlåt förlåt ropar han sen... Det är då jag måste lämnna hemmet och svära högt för mig själv.
VARFÖR är det så här??? Jo jag vet varför. Men varför ändå....??????!!!!! Hjälp mig nån för h-vete.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar